William & Isabelle

Nu var det ett tag sedan jag bloggade. Det hände en grej i veckan som gjorde att jag varken har haft tid eller lust att skriva. Igentligen tänkte jag inte skriva om det här, men valde att göra det ändå. För det första är det skönt att skriva av sig och för det andra är det jobbigt att berätta för alla. Det är ju ingen stor grej igentligen. Iaf så för ca en månad sen fick min syster magsjuka. Jag vart också smittad, eller fick bara ont i magen. Det skumma var att det gick inte över för mig utan det vart snarare värre. På allt det började jag känna mig överdrivet trött och slö. Och såklart så hade jag inte magsjuka, utan jag var gravid. Valet var mycket enkelt. Pga att jag har två underbara barn och Isabelle är allt för liten ännu så var det fel tidpungt. Hon är ju fortfarande min lilla bebis. Sen ska ju allt runt omkring klaffa också. Kanske en sladdis om tio år, för så gammal är jag ju inte:) Gjorde aborten för ca tre veckor sedan. själva aborten gick över förväntan bra, hade inte alls ont. Sen hände det som jag inte trodde skulle hända. Det var i Tisdags morse som jag kände att jag fick en molande värk i magen. Efter ca en timme OBS!! ( läs ej för er känsliga:) började jag blöda. Ringde upp till kvinnomottagningen för lite frågor. Dom sa att det nog var mensen som hade kommit tillbaka på en gång. Precis när vi la på så vart det katastrof, mer detaljerat går jag inte in på för eran skull. Men jag kan säga att jag förlorade en MASSA blod. Spec när jag akut snabbt fick åka upp till sjukhuset. Doktorn sa att jag nu måste äta järntabletter i tre månader. Efter att dom "knappt" lyckades undersöka mig pga av allt, ja ni vet så ville dom operera mig på en gång. Det visade sig att aborten inte vart helt fullbordad. Men eftersom jag hade ätit några timmar innan vart läkarna ändå osäkra pga av andra risker det kunde medföra. Så efter mycket prat så valde vi att avstå op. Och låta mig ist äta 15 tabletter om dagen. Vilket för mig lät VÄLDIGT mycket. Som tur är kunde jag reglera lite själv sen som tur var. Nu är allt bra. Och jag hoppas att allt ser bra ut om en vecka när jag ska dit på återbesök. Vissa av er kanske tycker att man är för privat, men jag vet nästan vilka som läser min blogg så det är okej för mig. Sen oavsett om jag vet att beslutet var rätt för mig så betyder det ju inte att det inte var jobbigt. Klart att man tänker på var det var för kön och hur den skulle se ut osv, men jag tänker så här. Det finns en mening med allt. Om jag nu får ett till barn i framtiden så kommer jag vara glad över det barnet jag får då och då veta att det var rätt beslut jag tog nu. om ni förstår vad jag menar:)

---

Nu till nånting roligare. Idag har vi varit i Nora och firat min bror som fyller 24 år imorn. För mig kommer han alltid att vara en liten pojke:) Det känns som om alla runt omkring en växer upp och att man själv står stilla, ja i sinnet alltså:) hahahah. William åt fika som bara den. Han är som mig, vi kan inte bara ta "en" bulle utan vi måste testa en grej utav allting som finns på bordet. Och när vi har gjorde det så äter man lite mer av det godaste:) Kvällen har bestått av Melodifestivalen varvat med nattning, läsning för william och ja lite mer nattning. Nu sitter jag är med ett glas rött och är äckel mätt av allt godis (läs special nougat) som jag har ätit.. Ska nog krypa till kojs snart. Imorn väntas det jobb och sen gympa för William.

lovar att blogga mer till veckan!!

kram & godnatt på  er

puss